kapitel 6

“Terroraktion eller makabert skämt” löd rubriken på förstasidan i länstidningen. Med stora och tydliga bokstäver. Vad som föranledde tidningen att skriva så var våran kupp. Nu hade det väl inte blivit så stora rubriker om vi inte skickat in ett brev, där vi skrev att GAP tog på sig ansvaret. Vi hade först tänkt skriva en vanlig insändare men vi tyckte det var lika bra att dramatisera det hela, så vi skickade alltså ett brev postat i en angränsande stad, som löd på följande vis:

 Här med meddelas att GAF (gröna armé fraktionen) tar på sig ansvaret för den aktion som genomfördes lördag den 25 december på Domusvaruhuset. Ytterligare aktioner är att vänta om inte beslutsfattare och andra medborgare visar välvilja och arbetar för att förändra det samhälle vi nu lever i till ett mera mänskligare.
GAF 

Nu hör till saken att artikeln i tidningen var skriven med ett komiskt tonfall men nåt annat var väl inte att vänta. Syftet med brevet var att få publicitet och det fick vi.

Utan att överdriva var GAF det stora samtalet under den efterföljande veckan. Visserligen undrade folk vem det var som låg bakom kuppen och det spekulerades hejvilt. Somliga personer som inte alls hade med saken att göra, blev utpekade som terrorister och det var ju otrevligt, men eftersom det var en ganska oskyldig aktion spelade det inte så stor roll ansåg vi. Varken Ernst eller jag blev misstänkta och det var väl inte väntat heller.

Den vecka som nu gick låg vi lågt. Vi försökte komma på nya idéer för nästa aktion. Det gick ganska trögt så vi bestämde oss för att köpa en flaska sprit och med hjälp av den hitta inspiration.

Det hade nästan gått en vecka nu och vi ansåg att om nästa kupp skulle bli något liknande som den förra, så var onekligen den bästa tidpunkten lördag förmiddag. Eftersom det var fredag så var vi i tidsnöd men vi bestämde att inte göra något förhastat.  Kom vi inte på något skulle vi vänta tills nästa vecka, men både jag och framförallt Ernst tyckte att det var dags nu. Det var alltså för att planera nästa drag, som vi satt hos mig.

– Det står still i huvudet på mig, sa jag. Det måste finnas många grejer att göra och jag vill verkligen göra nåt nu.
– Jovisst finns det grejor vi kan göras, men det är frågan om vad. Eftersom den förra grejen…
– Vi måste tänka framåt, avbröt jag. Okej, den förra grejen blev lyckad men nu gäller det att nästa också blir det.
– Jo det är klart, men jag anser ändå inte att det ändå viktigt att den blir så lyckad. Det viktiga är att vi visar att vi lever.

Ernst som var lite påverkad av den alkohol vi förtärde, började gestikulera med armarna samtidigt som han pratade. Han såg ut som en politiker som försökte vinna genmäle för sina åsikter.

– Vi kanske ska sätta upp ett anslag på torget med texten “ på grund av bristande inspiration ställs denna aktion in” och underteckna med GAF.

Ernst skrattade pliktskyldigast men blev snart allvarligare.  det var tydligt att han inte var upplagd för skämt så i fortsättningen försökte jag vara allvarligare. Det kan förvisso vara svårt när man fått ett par groggar i sig men jag gjort så gott jag kunde.

– Allvarligt talat, kunde vi inte göra en aktion mot krig och allt våld som förekommer?
– Jo det kan vi väl, men jag undrar om vi är mogna för det redan.
– Hur då, menar du?
– Eftersom det är en stor och världslig sak måste det planeras mycket noggrant. Är det inte bättre att vi går på något mindre problem än det militära?

Det gladde mig att han tyckte att det militära är ett problem. Vi hade inte diskuterat den saken förut men hans åsikter verkade stämma väl överens med mina.

– Det har du nog rätt i, sa jag. Men en sån aktion måste göras.
– Jo, den saken är klar men som sagt var tycker jag att vi väntar med det.
– Men nu gäller det nattens aktion, fortsatte Ernst. Har du ingenting att komma med?

Jag hade faktiskt inget att komma med. Vi satt nog i ett par timmar utan att komma på något konkret. Ett par förslag hade vi men de var för svåra att genomföra nu, så vi stod kvar på samma ställe och stampade.

Jag försökte diskutera vidare om det militära med Ernst, men han var inte pigg på det. Han sa att det får vi snacka om senare. Det enda jag fick ur honom var att han gjort lumpen på Gotland.

– Spelar inte IFK match i morgon, sa jag.

IFK är stans stolthet när det gäller sport. Nu ligger de på övre halvan i div. 3.  Visserligen har de bara spelat fyra matcher och således bara börjat säsongen, men nu när det byggts en konstfrusen hockeyrink är intresset på topp. Laget var med om att kvala till div. 2 förra året men lyckades inte vinna en enda match och ledarna skyllde på dåliga träningsförhållande. Kommunen bestämde efter långa överläggningar att bygga en konstfrusen ishockeyrink. Klubben ville givetvis att det skulle byggas en inomhusrink men fick ge sig för kommunens argument att det skulle kosta för mycket.

Nu ställdes stora förväntningar på klubben och det var mycket folk på matcherna. Med mycket folk menas förstås efter div 3-mått mätt. På de två senaste hemmamatcherna de spelat hade samlats 300 personer vardera. De spekulerades i att det skulle komma mer folk till matchen i morgon eftersom de senaste mötena hade slutat med fullpoängare.

– Det vet jag inte, sa Ernst, men det står väl i tidningen.
– Jo här står det. Klockan tre på lördag eftermiddag.
– Än sen då?
– Där samlas alltid mycket folk och jag tänkte vi kunde göra nåt där.
– Vad då tillexempel?
– Vi kunde ju mål något på isen. En ny paroll.
– När ska vi hinna göra det. Målar vi det nu så får det bort det innan matchen börjar.

Det hade han förstås rätt i, så mitt förslag var kanske inte så väl genomtänkt. Och skulle vi göra en aktion på en idrottsarena måste nog aktionen handla om idrott. Vi ratade förslaget och försökte komma på nåt nytt.

Att komma med något nytt skulle visa sig vara i det närmaste omöjligt. Inspirationen var lika med noll så vi gav upp våran idé om att hitta på nåt under natten. Vi resonerade som så att det var bättre att inte göra någon aktion alls än att gör en som inte var välplanerad.

Istället tog vi en taxi till en närbelägen stad och gick på krogen. Det var ett tag sedan vi varit ute på lokal så det blev en mycket trevlig kväll, men inspirationen infann sig aldrig
–