kapitel 8

Jag skulle just till att resa mig och gå när Ernst Persson kom in i lokalen. Tydligen hade han kommit på samma idé som mig. Han kommer fram till bordet och slår sig ned. Han ser inte alls ut att må bra. Ögonen var lätt rödsprängda och håret spretade åt alla håll. Jag, som just började komma i form, kunde ej låta bli att påpeka om att hans utseende vittnade om allt annat än välbefinnande.

– Inte är man i bästa form inte, sa han och suckade.
– Det var kul igår, sa jag.
– Javars.

Vi pratade lite om gårdagen och bilden började klarna om vad som hänt. En sak var klar och det var att det inte utspelats några större skandaler.

Efter det att Ernst fått i sig lite mat satt vi och snackade över en kopp kaffe och en cigg.

– Vi måste börja arbeta, sa han
– Arbeta, sa jag förskräckt.
– Inte arbeta i den bemärkelsen utan arbeta vidare på våran grej.
– Ja, det är så dags, sa jag och drog en lättnande suck.
– Nu ligger det till på detta sättet, fortsatte Ernst, att jag har en idé. Jag låg och tänkte i natt.

Han får tydligen sina idéer på natten, tänkte jag.

– Vi ska anordna en tipspromenad.
– Tipspromenad?
– Javisst. Så här har jag tänkt mig det hela. Vi sätter ut en annons i tidningen som lyder ungefär som så här: Tipspromenad anordnas på Tallbacken, söndag kl. 10. Gamla som unga är alla välkomna. Vi bjuder på korv.
– Bjuder på korv…
– Lugn, så ska jag förklara. Du vet var Tallbacken ligger?
– Jo, i utkanten av stan.
– Där går som du vet en motionsslinga. Den tänkte jag att vi ska utnyttja. På lördagskvällen eller söndag morgon sätter vi upp frågor längs spåret. Frågorna får vi hitta på själva och vid mitten av banan ska vi ha korvservering.
– Vem ska dela ut den då, frågade jag.
– Det är nu poängen kommer. Vi ska låta dem göra iordning korven själva. Det enda vi gör är att ställa ut ett par burkar korv och eventuellt textar en skylt där vi uppmanar folket att grilla sin korv själva.
– Aha, sa jag. Nu börjar jag förstå.
– Bra, sa Ernst. Förhoppningsvis gör de upp eld och grillar sin korv själva.
– Sedan kanske det blir en trevlig stund kring brasan, fortsatte jag.
– Just precis. Går det som jag tänkt samlar det ris och grenar till brasan och sedan umgås lite. Folk träffas helt oförberett och grillar korv.
– Bra idé, sa jag. Var får du allt ifrån.

Det var ett litet problem. Det var försent att annonsera eftersom det redan var lördag.

– Jag har tänkt på det med, så vi får vänta tills nästa helg. Då har vi även tid att ordna ned de praktiska frågorna.

Återigen hade Ernst kommit med ett strålande förslag. Jag undrade var han fick allt ifrån. Just nu var det väldigt populärt med tipspromenader och folk skulle nog inte reagera om inte arrangörsklubbens namn var utsatt i annonsen, ej heller om att det inte utlovades några priser. Troligtvis skulle de bara läsa att det var tipspromenad och rusa åstad.

Det kanske var optimistiskt tänkt men även om det bara kom ett 30-tal personer så var det ju ett framsteg.

– Sedan har jag tänkt att vi själva ska deltaga, sa Ernst. Vi ska givetvis inte delta som arrangör och därmed avslöja att det är vi som står bakom. Vi ska gå den här rundan och svara på frågor som alla andra.
– Och kolla hur det artade sig, fyllde jag i.
– Just precis. Eventuellt hjälpa till med korvgrillningen om folk är passiva. Hjälpa dem på traven, så att säga.

Efter det att vi snackat igenom våran plan, eller snarare Ernsts, fann vi det för gott att lämna lokalen. Vi hade båda fått i oss en bit mat och det var ju anledningen till besöket. Jag påpekade för Ernst att jag måste inhandla mat. Eftersom han inte hade något annat för sig gjorde han mig sällskap till affären. Även han passade på att handla.

Det var på vägen ut ur varuhuset som vi blev påminda om att det var hockeymatch i eftermiddag. Det var en stor affisch uppsatt på anslagstavlan. Eftersom vi båda är idrottsintresserade så tyckte vi det var lämpligt med ett besök på rinken. Jag hade inte haft tillfälle att se stadens ishockeylag i år så jag var verkligen laddad.

– Jo, jag har sett dem förut, sa Ernst
– Jaså, spelade de bra?
– De har ju vunnit alla hemmamatcher i alla fall.
– De har ju bara spelat två.
– Förvisso, men ett av lagen tillhör seriefavoriterna och  dem slog de med 7-2.

Vi bestämde att Ernst skulle komma och hämta mig en kvart före matchen. Visserligen var det inte mer än en timme till start men vi ansåg att det var bäst att ta på sig varma kläder. Vi var ju inne i månaden december och det var ganska kallt ute, trots att det saknades snö.

Annonser

Om rabarberpolisen

Kosmopolit - Blåbärsputte

Publicerat på 2 mars, 2014, i Trevaren. Bokmärk permalänken. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: